Sagan om..

Jonas och mig  =)

Jonas är en trevlig kille som jag har kännt i ca 1 och ett halvt år.. det är inte ofta man hittar en sådan vän
En som man snackar med i stort sätt varje dag och som inte verkar tröttna på en =)
En kille som bor 100mil bort, men man håller fortfarande kontakten.

Det började  i slutet av oktober 2006 , jag var på en skytte konferens och vi stog och väntade in alla som skulle med ,så¨stod han där med sin husqvarna väska,  jag trodde att han var stadsbo men så var inte fallet =P en bonde kom det fram haha. En redig sådan med är alltid i skogen tycker ja. Men när jag såg han där så tänkte han vill man snacka med, så vi snckade lite under helgen böt nummer och så.. sedan en månad senare så träffades vi igen ironiskt sätt på en annan konferens=P  det blev en del sms om dagen och i början så var inte mina gratis, det fick jag i april, så vart lite dyrt där ett tag.. men vi har väl mest träffats på tävlingar och så runt om i sverige. Jag vet egentligen inte vad det är som gör att vi snackar så ofta, säger efentligen inte så mycket, och för ett tag sen var det lite jobbit med, vi bråkade en del och sa nästan upp bekantskapen..men det löste sig, man får lära sig att inte ta ut allt på honom :)  Det är inte kärlek jag känner på det sättet, mera långvarig vänskap som man inte vill förlora... han har haft tjej medans vi har vart kompisar och det har inte jag sett som ett problem, han snacka ju mig ändå.. och det känns som om många överger sina kompisar för tjejjen/killen   och det tycker jag är lite fel, kompisar har man hela livet... kärleken kan ibland bar hålla i några år, man ska inte isolera sig för mycket. Fast det kan ju vara svårt för mig när jag inte direkt har haft några förhållanden som har varat så länge.

men gillar dig =)image4

Kommentarer

Du kan kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0